Vattenverk och reningsprocesser

Vattenverk kan antingen använda ytvatten eller grundvatten. Grundvattenverk kan vara små och enkla, medan ytvattenverken är större och ofta kräver mer rening. Både ytvattenverk och grundvattenverk omfattas av dricksvattenföreskrifterna.

Olika typer av vattenverk

Runt om i Sverige finns drygt 1 750 kommunala vattenverk som tillsammans producerar dricksvatten till närmare 8,5 miljoner människor. Omkring 10 procent av dessa är ytvattenverk. De är ofta stora och försörjer till exempel våra stora städer. Ytvatten kräver ofta en mer avancerad reningsprocess; man kan till exempel behöva arbeta mer intensivt med mikrobiologiska föroreningar i ett ytvatten än i ett grundvatten. Ytterligare 10 procent av vattenverken använder ytvatten som bildar så kallat konstgjort grundvatten genom infiltration, till exempel i grusåsar.

Övriga cirka 1 500 vattenverk är grundvattenverk. De kan vara väldigt enkla och i vissa fall bestå endast av en pumpanordning om råvattnet är av god kvalitet och väl skyddat. Ofta försörjer de färre personer; antalet grundvattenverk som förser över 2 000 personer med dricksvatten är inte fler än cirka 250 stycken.

Enskilda anläggningar

Utöver de kommunala vattenverken finns mindre, enskilda anläggningar för vattenförsörjning. Dricksvatten från enskilda vattenverk och privata brunnar, som producerar mindre än 10 kubikmeter dricksvatten per dygn eller försörjer färre än 50 personer, omfattas inte av dricksvattenföreskrifterna.

Svenskt Vatten bevakar enbart intressen för kommunal allmän vattenförsörjning. För frågor kopplade till enskilda anläggningar rekommenderar vi i stället att du kontaktar ditt miljö- och hälsoskyddskontor. Regler för enskilda anläggningar finns i:

Förordning (SFS 1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
Dricksvatten från små dricksvattenanläggningar för privat bruk

Registrering och drift

Alla vattenverk och distributionsanläggningar som omfattas av dricksvattenföreskrifterna ska registreras. Vad registreringen innebär kan du läsa om i Livsmedelsverkets vägledning Godkännande och registrering av livsmedelsanläggningar.

När du anmäler registrering av en dricksvattenanläggning och för den kontroll som utförs får du betala en avgift. Avgiften baseras på ett system för riskklassificering. För detaljerad information om vad det kostar, kontakta den lokala kontrollmyndigheten.

Besiktning och tillsyn

Livsmedelsverket är central kontrollmyndighet för dricksvatten från alla anläggningar. Med besiktning menas här en översiktlig teknisk och administrativ genomgång med utgångspunkt från Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter. Vi rekommenderar vägledningen Periodisk besiktning av vattenverk som hjälp vid besiktningen. Där finns också en checklista för platsbesiktning, en bilaga som också finns tillgänglig i Word för att kunna göra en lokal anpassning av checklistan.

Reningsprocesser i vattenverk

Rening i ytvattenverk

Ytvatten kan renas på olika sätt beroende på hur råvattnet ser ut. Ett mer förorenat vatten kräver en mer avancerad reningsprocess. Exempelvis renar Stockholm Vatten ytvattnet genom intag, silning, kemisk fällning, snabbfiltrering, långsamfiltrering, desinfektion och slamhantering. 

Konstgjord infiltration innebär att man låter ytvatten infiltrera, till exempel genom en grusås, och därigenom bilda grundvatten. Produktion av dricksvatten från konstgjort grundvatten kan innefatta både för- och efterbehandling.

Rening i grundvattenverk

Reningsprocessen vid ett grundvattenverk innehåller ofta betydligt färre steg, då grundvatten vanligen är av högre kvalitet än ytvatten. Hänsyn kan däremot behöva tas till ämnen som härstammar från vittring av berggrund, till exempel fluorid och uran. I vissa områden har grundvattnet också förorenats av exempelvis pesticider eller vägsalt.

För många grundvattenverk kan det räcka med pumpning från brunnen, luftning/oxidation, snabbfiltrering, justering av pH och/eller desinfektion. Vid små grundvattenverk behövs ibland ingen behandling alls; vattnet kan i stort sett direkt pumpas ut till konsumenterna. Dock måste det alltid finnas möjlighet till desinfektion.

Kommunerna Sundsvall, Timrå och Nordanstig försörjs med dricksvatten från grundvatten av MittSverige Vatten. Kvaliteten på grundvattnet är så bra att de inte behöver något vattenverk i ordets rätta bemärkelse. Som säkerhetsåtgärd har de i stället UV-behandling.

Olika reningsprocesser

  • Ozonanläggningar
    Ozonbehandling används i Sverige huvudsakligen för att minska vattnets halt av organiska ämnen samt eliminera lukt och smak. Ozon är ett kraftigt oxidationsmedel som bryter ner organiska ämnen. När ozon används krävs efterföljande filter för att ta bort nedbrytningsprodukterna. Ett tiotal vattenverk i Sverige har ozonanläggning.

  • UV-ljus
    UV-ljus är ett effektivt desinfektionsmedel mot till exempel parasiter som Cryptosporidium och Giardia. UV-ljus har också fördelen att det inte bildar kända biprodukter. Till nackdelarna får räknas ökad förbrukning av energi och lampor.

    För att kunna bedöma tekniken, ta beslut om dimensioneringen och utvärdera effektiviteten har Norsk Vann har tagit fram Veiledning for UV-desinfeksjon av drikkevann som Svenskt Vatten gjort en svensk version av. Den norska originalvägledningen är ett omfattande dokument; den svenska UV-vägledningen Råd och riktlinjer för UV-ljus vid vattenverk (pdf)  är betydligt mer kompakt.

    Bilaga 1 Förfrågningsunderlag (pdf) innehåller tips och idéer kring hur ett förfrågningsunderlag för en UV‑anläggning kan utformas. Bilagan ska ses som ett underlag för diskussioner inom den egna organisationen, inte som en mall. Det är viktigt att du vid installation säkerställer att kraven verkligen uppfylls.

Statistik om reningsprocesser

På Svenskt Vatten har vi samlat in data om processer vid de kommunala vattenverken sedan början på 1970-talet. Statistiken hanteras i vårt statistiksystem VASS. Huvudsyftet har varit att göra en nulägesanalys avseende mikrobiologiska barriärer och andra processteg på vattenverken och att se hur Livsmedelsverkets samt Svenskt Vattens rekommendationer inom området uppfyllts. Sammanställningar av inmatade uppgifter finns i rapportform för åren 2014 och 2018.

Mikrobiologiska säkerhetsbarriärer – lägesrapport 2018
Mikrobiologiska säkerhetsbarriärer – lägesrapport 2014

Kvalitetsanalyser av råvatten och dricksvatten sammanställs i dag i vattentäktsarkivet som drivs av Sveriges geologiska undersökning (SGU). Hit rapporterar laboratorier in data om den lagstadgade dricksvattenkontrollen och råvattenkontrollen.

Publikationer om reningsteknik

Svenskt Vatten har gett ut en publikationsserie som utgör en god kunskapsbas för reningsteknik och reningsprocesser. Publikationerna är kursmaterial på utbildningarna i dricksvattenteknik och kan beställas från Vattenbokhandeln.

Dricksvattenteknik 1 (Publikation U6) Vatten i natur och samhälle
Dricksvattenteknik 2 (Publikation U7) Grundvatten
Dricksvattenteknik 3 (Publikation U8) Ytvatten
Dricksvattenteknik 4 (Publikation U9) Efterbehandling och distribution

Mikrobiologiska barriärer

Vattenverkens reningsprocess ska så långt som möjligt minska antalet mikroorganismer. För att vara säker på att vattnet är fritt från mikrobiologiska föroreningar krävs tillräckligt många barriärer, god kännedom om råvattnet samt mikrobiologisk riskanalys eller värdering.

I vägledningen till dricksvattenföreskrifterna anges rekommenderat minsta antal barriärer, där antalet beror på råvattnets kvalitet. Barriärerna bygger på avskiljning eller inaktivering. Livsmedelsverket skriver att en kombination av avskiljande och inaktiverande verkan alltid är att föredra. 

Vi anser att ytvattenverk ska ha minst två barriärer, en avskiljande och en avdödande, medan alla grundvattenverk ska ha en barriär. För att ta reda på nödvändigt antal barriärer rekommenderar vi en mikrobiologisk barriäranalys (MBA).

Godkända barriärer mot mikrobiologisk förorening är:

  • kort konstgjord infiltration av ytvatten (< 14 dagar)
  • kemisk fällning med efterföljande filtrering
    långsamfiltrering
  • primär desinfektion (klor, ozon, UV-ljus)
  • membranfiltrering (porvidd < 0,1 mikrometer). 

Monokloramin, ej tillräcklig som barriär

Monokloramin är ett svagt desinfektionsmedel som inte räknas som barriär enligt vägledningen till Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter, men som används för att dämpa och förhindra tillväxt av bakterier i ledningsnätet. Enligt biocidförordningen måste den dricksvattenproducent som avser att använda monokloramin i sin dricksvattenproduktion köpa de ingående råvarorna från ett företag som registrerat monokloramin och dess ingående råvaror hos europeiska kemikaliemyndigheten ECHA och återfinns på ECHA:s Article 95-lista, se nedan.

Kemira är i dag den leverantör i Sverige som uppfyller dessa krav när det gäller tillverkning av monokloramin från ammoniumsulfat och natriumhypoklorit. Tillverkning av monokloramin från annan ammoniumkälla, exempelvis ammoniakgas, är inte tillåtet då inget företag registrerat en sådan process.

Analys av indikatororganismer räcker inte

Traditionellt har många förlitat sig på indikatororganismer för att säkerställa att de mikrobiologiska säkerhetsbarriärerna fungerar. Det har dessvärre visat sig att detta inte är tillräckligt av följande anledningar:

  • Provtagningen görs som stickprov, vilket innebär att pulser av föroreningar kan undgå upptäckt.
  • Det är svårt att analysera patogener i låga halter.
  • De indikatororganismer som används är inte representativa för alla kända patogener.
  • Det är svårt att analysera indikatororganismer i de låga halter som är av intresse i dricksvatten.

Det innebär att det i ett prov där man inte kan påvisa några indikatororganismer ändå kan finnas föroreningar, bakterier, virus och parasiter. Flera av dessa organismer är dessutom mer stabila genom reningsprocessen än indikatorerna.

Riskanalys med MBA och QMRA

För att säkerställa ett hälsosamt vatten krävs kvantifiering av risk och barriärverkan. Det finns i dag två verktyg för svenska förhållanden:

MBA, mikrobiologisk barriäranalys, som tagits fram i ett samarbete mellan Norsk Vann och Svenskt Vatten.
QMRA, mikrobiologisk riskanalys, som tagits fram inom ramen för ett SVU-projekt.

Övrigt material

Kemikaliehantering

Kemikaliehantering är en viktig del av verksamheten på många vattenverk. Hanteringen regleras av EG-förordningen REACH, Europastandarder samt dricksvattenföreskrifterna. Vi har tagit fram en sammanfattning av hur REACH berör dig som VA-huvudman när det gäller produktion av dricksvatten, se länkarna nedan. 

Generellt är det viktigt att ta hänsyn till följande i arbetet:

  • Kemikaliestandarder anger kraven
    Standarder för vattenverkskemikalier är en form av kvalitetskontroll. De anger vilka krav som gäller för en viss kemikalie. I Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter finns angivet vilka kemikalier som får användas vid produktion av dricksvatten.

    Det har sedan många år pågått ett arbete med att ta fram Europastandarder för vattenverkskemikalier. Varje standard blir som en liten uppslagsbok för den kemikalie den avser. I standarderna finns till exempel fysikaliska och kemiska egenskaper, instruktioner för hantering samt krav på renhet. Tanken är att dessa standarder ska kunna användas som underlag vid en upphandling av kemikalien.

  • Beräkna dosering
    För att reningsprocessen ska fungera optimalt och dricksvattnet konstant hålla en hög kvalitet, krävs att kemikaliedoseringen fungerar tillfredsställande. I dokumentlistan nedan hittar du stöd när du ska räkna på doseringar och förbrukningar av några vanliga kemikalier vid vattenverk.

  • Mikrobiologiska föroreningar i salt
    Det går inte lita på att salt för regenerering av jonbytare är bakteriefritt. Man har tidigare trott att höjd salthalt till mättad lösning kan inaktivera mikroorganismer. Försök har emellertid visat att detta inte verkar vara tillräckligt för att garantera ett mikrobiologiskt säkert vatten. Vi rekommenderar att inte enbart förlitar sig på denna metod. Vid risk för fekala föroreningar i dricksvattnet kan det bli nödvändigt att komplettera med desinfektion.

  • Samma krav på salt som på andra kemikalier
    När salt används vid dricksvattenberedning gäller samma krav som för alla andra processkemikalier. Dessa anges i dricksvattenföreskrifterna och förtydligas i vägledningen. Kvaliteten ska vara så hög som möjligt och kemikalien bör i alla led hanteras i enlighet med livsmedelslagstiftningen.

    Livsmedelslagstiftningen omfattar även hantering hos leverantören och i samband med transporter. Transporten och eventuell mellanlagring ska ske i rengjorda kärl eller tankar. Transporter på flak som inte är täckta är direkt olämpligt.

  • Ställ krav på leverantören
    Vattenverken kan med stöd av dricksvattenföreskrifterna ställa krav på leverantören när det gäller hantering och transport, samt begära in analysresultat som visar att kemikalien inte innehåller några föroreningar.

    Samtidigt är det enligt föreskrifterna alltid användaren som ansvarar för att renheten uppfylls. Det betyder att om uppgifterna från leverantören är osäkra eller ofullständiga bör du själv analysera kemikaliens renhet.
Övrigt material

Relaterat innehåll