Reningsverk och reningsprocesser

Många anläggningar har problem med lukt och klagomål, trots att reningsanläggningar installerats för att komma till rätta med lukten.

Det finns ett stort antal utrustningar installerade för att avskilja lukt från anläggningar för biologisk behandling inom såväl förbehandlingsprocesser, renodlade biogasanläggningar samt kommunala reningsverk med slamhantering i kombination med rötning av slammet.

Bara reningsverken är tillstånds- eller anmälningspliktiga, inte ledningsnäten. Miljökvalitetsnormer ska tillämpas när tillstånd söks. Villkoren i ett tillstånd ska formuleras entydigt, kontrollerbart och rättssäkert med krav som är platsspecifika.

Ledningsnät inte tillståndspliktiga, men prövas ändå

Det är bara reningsverken som är tillstånds- eller anmälningspliktiga även om spillvattennätet tagits med i tillståndsprövningen som så kallad följdverksamhet.
Verksamhetsutövaren för ett reningsverk kan vara en annan juridisk person än verksamhetsutövaren för ledningsnätet. Exempelvis kan en kommun vara VA-huvudman (ägare) för delar av ledningsnätet och en annan för reningsverket. Inga VA-huvudmän har kontroll eller rådighet över avloppsledningarna eller deras status på anslutna privata fastigheter.

Det går inte att ställa krav i ett tillstånd eller tillsynsbeslut som verksamhetsutövaren inte kan eller får verkställa av till exempel tekniska eller juridiska skäl.

Ett tillstånd kan omfatta mer än det som är tillståndspliktigt, exempelvis ledningsnätet. Men skyldigheten att följa förordningen om egenkontroll styrs av vad som är "pliktigt" att tillståndspröva eller anmäla, inte av vad som har blivit prövat.

Naturvårdsverket har meddelat föreskrifter med krav som rör kontroll av bräddningar (NFS 2016:6) och miljörapportering (NFS 2016:8) från den som ansvarar för ledningsnät. De ska tillämpas parallellt med eventuella villkor om samma sak.

Utredningsbördan för sökanden och turerna i tillståndsprocessen har förändrats. Kraven på att följa miljökvalitetsnormer och att inte försämra miljöstatusen när reningsverk söker tillstånd har skärpts kraftigt.

Svenskt Näringsliv har gjort en vägledning som kan vara användbar också för den som söker tillstånd för reningsverk eller får krav från tillsynsmyndigheten. Du kan ladda ner den på Svenskt Näringslivs hemsida.

Villkorsskrivning

Kraven på hur Miljöprövningsdelegationer och domstolar ska utforma villkor har skärpts.

• Begränsningsvärden
  Naturvårdsverket och Svenskt Vatten har tagit fram en vägledning om hur villkor med begränsningsvärden ska bli ändamålsenliga, tydliga och rättsäkra.
  
  
• Kemikalievillkor
  Högsta domstolen har slagit fast kriterier för kemikalievillkor (dom T1356-08, punkterna 25–32). Villkoren ska bygga på ett platsspecifikt behovsunderlag, avse den prövade verksamhetens kemikalier samt vara tydliga och kontrollerbara. Villkoren får inte innehålla orimliga utredningskrav, exempelvis om kemikaliers inneboende egenskaper eller krav som Reach-lagstiftningen ålagt importörer och tillverkare.
  
  
• Krav ska vara platsspecifika
  Högsta domstolen och Mark- och miljööverdomstolen anser att villkor ska vara motiverade och formulerade utifrån platsspecifika förhållanden. Villkor som avser övergripande principer eller bygger på värderingar av vad som är miljöriktigt får inte skrivas. Här är ett exempel som rör slamspridning.
  
  
• Inga uppströmskrav
  Myndigheter ska rikta krav på åtgärder mot utsläpp av kemikalier mot verksamheter som är anslutna till det kommunala ledningsnätet. Det är där som det går att vidta åtgärder. Kraven ska inte riktas mot reningsverket med baktanken att den bedriver den verksamheten i sin tur ska ställa krav på den anslutna verksamheten. Detta framgår av Mark- och miljööverdomstolens dom M7843-13. Samma domstol har därför i domarna M125-15 och M133-15 funnit det vara orimligt att ställa utredningskrav på reningsverk om kartläggning av uppströms liggande kemikaliekällor när resultaten inte kan leda fram till rimliga, miljömotiverade och tekniskt genomförbara villkor. Samma princip gäller vid tillsyn.