Krisberedskap och dricksvatten

Det finns flera handböcker som ger vägledning till en säkrare dricksvattenförsörjning. Några exempel är:

Krishantering för dricksvatten (2023)
Handboken för krisberedskap och civilt försvar inom dricksvatten vänder sig i första hand till producenter och distributörer av dricksvatten.

Säkerhetshandbok för dricksvattenproducenter (2023)
Stöd för den som arbetar med och ansvarar för säkerhetsfrågor. Boken är ett samarbete mellan Livsmedelsverket, Svenskt Vatten och representanter från VA-branschen. Beställs från vår webbshop i Vattenbokhandeln.

VA-huvudmannen måste alltid ha god beredskap för avvikelser i dricksvattenkvaliteten. Om kvaliteten i en kommun inte uppfyller Livsmedelsverkets krav, vilar det på huvudmannen att utreda orsaken.

Vid en mindre avvikelse i dricksvattenkvaliteten som inte medför hälsofara för användarna, kan det räcka med en utredning som leder till någon form av åtgärd.

Vid en större avvikelse i dricksvattenkvaliteten som medför hälsofara för användarna, krävs mer omfattande utredning och åtgärder.

Att vara väl förberedd på problem med dricksvattenkvaliteten är därför mycket viktigt. Det gäller att ha en bra och välutbildad organisation samt rutiner som tydligt beskriver vad som ska göras och av vem.

Under normala förhållanden är det en väl fungerande egenkontroll som säkerställer dricksvattenkvaliteten. Hur egenkontrollen bör utformas finns exempel på i Svenskt Vattens Handbok för egenkontroll med HACCP vid produktion och distribution av dricksvatten.

Vad är en orsaksutredning?
Ibland får kommunen in klagomål från enskilda fastighetsägare om dricksvattenkvaliteten. Det kan till exempel handla om synpunkter på lukt, smak, färg eller temperatur. Vid sådana klagomål är VA-huvudmannen skyldig att genomföra en så kallad orsaksutredning.

Svenskt Vatten anser att en orsaksutredning är gjord när VA-huvudmannen vid ett och samma tillfälle tagit minst ett prov hos användaren (i tappkran), och minst ett prov i den kommunala VA-anläggningen i närheten av fastighetens förbindelsepunkt. Vid mikrobiologiska föroreningar krävs särskilda åtgärder.

Reserv- och nödvattenförsörjning
Om ordinarie dricksvattenförsörjning av någon anledning inte kan användas, behövs reservvatten eller nödvatten. Reservvattenförsörjning motsvarar hela eller delar av den ordinarie dricksvattenförsörjningen. Reservvatten-försörjningen baseras på en alternativ vattentäkt eller ett alternativt vattenverk. Distributionen sker i det ordinarie ledningsnätet eller i ett provisoriskt ledningsnät.

Nödvattenförsörjning motsvarar bara en liten del av den ordinarie dricksvattenförsörjningen. Nödvattenförsörjning används vid avbrott i ordinarie dricksvattenförsörjning och baseras på vattentankar som körs ut till och ställs upp i det berörda området. Då mängden vatten i tankarna är begränsad är det främst avsett för mat, dryck och personlig hygien.

Åtgärder och krav i dricksvattenföreskrifterna

Vid förhöjda halter av indikatororganismer eller andra mikroorganismer i dricksvattnet är det viktigt att omedelbart vidta rätt åtgärder. En handlingsplan är en bra hjälp.

I Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter anges att åtgärder behöver vidtas om kvaliteten på dricksvattnet inte uppfyller kvalitetskraven. I vägledningen till föreskrifterna hittar du ytterligare råd och tips. 

Förslag på åtgärder

I vår sammanställning av åtgärder bör flera saker påbörjas samtidigt och pågå parallellt.

A. Kontrollera provtagning och process, ta omprov, ta referensprov i närheten

Var är provet taget som visar på höga bakteriehalter? 

Ute på ledningsnätet: Hur många prov med anmärkning finns det? Kontrollera om det pågår något arbete på nätet i närheten. Före åtgärder som spolning och desinfektion, ta omprov i aktuell punkt och referensprov i grannfastigheterna.

I utgående dricksvatten: Ta omedelbart, och före eventuella ändringar i processen, nya prov på råvatten och utgående dricksvatten. Kontrollera processen, speciellt desinfektionsstegen. Ta eventuellt ytterligare nya prover inom rimlig tid efter en processändring.

B. Kontakta kommunens miljö- och hälsoskyddskontor och vidta åtgärder

Ha samråd med miljö- och hälsoskyddskontoret om vad som bör göras. I det här skedet bör du göra en riskbedömning och sedan vidta åtgärder.  

• Öka desinfektionspotentialen
  Det kan vara aktuellt att stärka desinfektionen i samband med mikrobiologiska föroreningar. Tänk på att ta reda på vad du har för typ av mikroorganism och vilka åtgärder som biter på den. När du höjer klordosen, tänk på att om humushalten är hög kan det innebära en hög spontanförbrukning av klor (det vill säga minskad desinfektionseffekt) samt att du på grund av oxidation av humus ökar mängden ”mat” för bakterierna på ledningsnätet. Vid utbrott som har sitt ursprung i ledningsnätet kan lokal desinfektion bli aktuell.
  
  
• Spola ledningarna
  Vid förorening av dricksvattnet krävs ofta urspolning av nätet i mindre eller större skala. Hur spolningen bör läggas upp beror på typen och omfattningen av mikrobiologisk förorening.
  
  
• Ge eventuellt kokningsrekommendationer
  Livsmedelsverket råder ”2 indicier” innan kokningsrekommendationer ges. Exempel på indicier är: hög halt koliformer i första provet plus att preliminärt resultat på omprovet visar samma sak, eller hög halt koliformer plus onormalt hög turbiditet i samma prov, eller onormal färg. Fler indicier finns i vägledningen till dricksvattenföreskrifterna.

På Livsmedelsverkets hemsida finns kokningsrekommendationerna på flera språk.

C. Starta utredning

Spåra källan och vidta åtgärder för att förhindra att bakterierna sprids igen.

Avbrott i vattenförsörjningen kan ha olika orsaker: ledningsbrott, elavbrott, ledningsreparation med mera. Vid alla avbrott är det viktigt att informera konsumenterna.

Vid längre vattenavbrott brukar kommunerna köra ut tankar med vatten. Som beredskap bör alla konsumenter ha hinkar eller dunkar för att kunna hämta och lagra vatten.

I en kritisk situation, då många ska förses med nödvatten, måste kommunledningen fatta beslut om prioriteringar för att de mest sårbara och samhällsviktiga verksamheterna ska få dricksvatten i ett tidigt skede. Livsmedelsverket har därför tagit fram en guide om nödvattenförsörjning. Guiden är tänkt som ett stöd för ledningsgruppen för att skapa de beslutsunderlag som behövs och gå vidare med en egen detaljerad planering.