Medlemsstöd

Sveriges infrastruktur för dricksvatten och avlopp (VA) bedöms ha ett årligt investeringsbehov på 31 mdkr. Den årliga investeringstakten ligger runt 20 mdkr och år 2021 investerade VA-organisationerna 21 mdkr. Detta innebär en årligt återkommande underinvestering på cirka 10 mdkr och en växande investeringsskuld.

• VA-taxorna i Sveriges kommuner behöver till 2040 i snitt fördubblas i dagens penningvärde.
• Reglerna om balanskrav på tre år i Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) behöver ändras till minst tio år.
• Fondering av medel måste tillåtas för både ny- och reinvesteringar.
• Principen om att förorenaren ska betala måste tillämpas så att till exempel läkemedelsindustrin eller försvaret faktiskt är med och bidrar till rening eller sanering förorsakad av deras produkter eller verksamheter.
• Fastighetsägare behöver bli skyldiga att bekosta och genomföra åtgärder för klimatanpassning på den egna fastigheten.
• Ny och högre kompetens kommer att behövas för att en VA-organisation ska klara av inte bara drift utan också utveckling, digitalisering, planering och projektgenomförande. 

För att komma till rätta med ökad mängd skadliga kemikalier behöver producenterna och förorenarna vara de som betalar för både miljökonsekvenser och skyddsåtgärder. Även förebyggande arbete behövs.

• Principen om att förorenaren ska betala ska gälla.
• Ett producentansvar, både för produkters miljökonsekvenser men också för skyddsåtgärder som andra tvingas vidta och bekosta, måste finnas.
• Ett förebyggande arbete måste bedrivas för att minimera, eller förbjuda, skadliga ämnen i kretsloppen.
• Ett gruppförbud för PFAS, med mycket begränsade undantag, bör införas snarast.
• På sikt bör det krävas förhandsgodkännande av nya kemikalier.
• Kraven på märkning av varor med skadliga kemikalier som PFAS bör skärpas.
• Vid offentlig upphandling ska Upphandlingsmyndighetens rekommendationer om miljömärkning följas.
• Svensk vintersport bör gå före och förbjuda skidvallor med PFAS.

För att kunna hantera framtida risker behöver kommuner ta ett större grepp på dagvattenhanteringen. Även fastighetsägare behöver ta sitt ansvar.

• Kommunen ska vara skyldig att ange vilken risknivå kommunen ska anpassas till samt att göra en översvämningskartering.
• VA-huvudmannens anläggning ska kunna hantera normal nederbörd, upp till så kallat 10-årsregn.
• I detaljplanen ska det regleras hur vatten ska ledas och hanteras på markytan.
• Ledningsrättslagen bör ändras till att gälla även andra anläggningar än ledningar, till exempel diken och magasin.
• Kommunen ska kunna ställa krav på fastighetsägare att vidta åtgärder på sin egen mark för fördröjning av dagvatten.