Riksdagsledamöter uppmärksammar VA-infrastrukturen i ny debattartikel

– Vi uppskattar att problemet med den eftersatta VA-infrastrukturen uppmärksammas på flera håll. Vi ser fram mot en tydlig och väl förankrad politisk diskussion kring hur vi löser finansieringsfrågan, säger Pär Dalhielm, vd på Svenskt Vatten.

Den fullständiga texten finns tillgänglig hos Svenska Dagbladet och följer även här nedan. 

”Staten bör kliva in och säkra vattnet”

Sveriges kommuner har försatt oss i en situation där rent vatten i kranen och fungerande avlopp inte längre är själv­klart. Nu bör staten se till att vatten- och avlopps­nätet rustas upp, skriver Larry Söder och Hans Eklind, KD.

Svenskar borde aldrig behöva tänka på dricksvatten eller avlopp på samma sätt som man tvingas göra i andra länder. Det ska helt enkelt funka. Den kommunala infrastrukturen för dricks­vatten­produktion, avlopps­rening och ledningsnät byggdes framför allt ut mellan 1950 och 1970. Då hjälpte staten till och finansierade utbyggnaden genom bidrag. Vi vet att ledningar har en livslängd på ungefär 50 till 70 år. Det betyder att vi nu befinner oss i en fas då dessa ledningar behöver bytas ut.

När ansvaret över VA-nätet lades över på kommunerna medförde det vissa väsentliga uppgifter. Den viktigaste av dem var underhållet av vatten- och avlopps­infrastrukturen. Tyvärr ser vi nu hur många kommuner inte har skött sin uppgift för att vatten­infrastrukturen ska fortsätta fungera. Inkomster via VA-taxan verkar inte ha nyttjats för dess ändamål. I dag investeras 20 miljarder kronor per år i det kommunala vatten- och avlopps­nätet. Men behovet är mycket större. Det krävs investeringar på 31 miljarder kronor per år för att upprätthålla infrastrukturen för dricks­vatten­produktion och avlopps­rening. Att vi ligger 10 miljarder bort från det behovet per år är alarmerande.

De som kommer att behöva betala för att kommunerna inte har planerat långsiktigt för underhållet av vatten- och avlopps­ledningarna är tyvärr skatte­betalarna. Enligt en studie publicerad av Svenskt Vatten behöver brukar­avgifterna höjas med 100 procent de närmaste 20 åren jämfört med 2019 för att täcka investerings­behoven. Men även om VA-verksamheterna skulle göra minimalt med investeringar behöver taxan öka med 60 procent de närmsta 20 åren. Det beror främst på att kapital­kostnaderna kommer att öka oavsett om investeringarna hålls på ett minimum eftersom så stor andel av investeringarna tillbaka i tiden direkt­avskrivits.

Det finns ett problem i Sverige där offentliga medel alltför ofta inte går till rätt saker. Ett typexempel är just underhålls­skulden för VA-nätet. Att en så grund­läggande sak som underhållet av ledningar som förser oss med dricksvatten inte varit en prioritering för kommuner är under all kritik. Ibland måste man som politiker tänka längre än nästa val eller nästa budget­debatt. Vi kan inte längre luta oss på de satsningar som gjordes i vårt samhälle för 50 år sedan. Allt fler av de investeringarna börjar nå slutet på sin livslängd. Kommande generationer kommer stå med konsekvenserna av avsaknaden av långsiktighet – ett Sverige som kan bli för dyrt att leva i.

Vi menar att staten måste kliva in och ta ansvar för en del av lösningen på VA-problemet, på samma sätt som VA-nätet en gång i tiden byggdes ut med statliga medel. Det handlar om kritisk infrastruktur och vi har inte råd att vänta. Krist­demokraternas samhälls­byggar­kommitté föreslår därför:

• Att staten erbjuder kredit­garantier på lån upp till 20 år för kommunal VA-verksamhet i syfte att täcka dess underhålls­skuld.
• Att staten subventionerar 0,5 procent­enheter av räntan på dessa lån för att göra investeringar mer ekonomiskt hållbara.
• För att säkerställa en långsiktig och stabil VA-planering behövs en lagändring i kommunal­lagen som förlänger budgeterings­horisonten för VA-investeringar från dagens tre år till minst åtta år.
• Eftersom VA-avgifterna de senaste tio åren har stuckit iväg och är en betydande kostnad så bör Riksrevisionen ges i uppdrag att granska kommunernas VA-budgetar för att säkerställa att avgifterna är skäliga och att själv­kostnads­principen följs.

Vi kommer inte tillåta att dricks­vatten blir en klassfråga i Sverige. Vi ser vikten av att investera i vårt land för att nästkommande generationer ska kunna leva här. Därför behövs investeringar. Att sitta och förlita sig på våra förfäders bedrifter kommer inte räcka längre. Det är hög tid att förnya nybyggar­andan i vårt land.