Minskande halter, men PFAS har inte lämnat matkassen

– Det är faktiskt lite positiva nyheter kring PFAS den här gången, säger Irina Gyllenhammar.

Som toxikolog och riskvärderare på Livsmedelsverket arbetar Irina Gyllenhammar med att analysera vetenskapliga underlag kring miljöföroreningar i maten vi äter. Fokus ligger särskilt på persistenta ämnen – alltså kemikalier som inte bryts ner i miljön – där PFAS är ett av de mest uppmärksammade. På Vattenstämman delar hon med sig av resultat från myndighetens senaste matkorgsundersökning, där Livsmedelsverket analyserar innehållet i en "medelsvensk" matvarukorg. Genom att utgå från försäljningsstatistik köps livsmedel in och delas in i breda grupper, som kött, fisk, frukt och grönsaker. På så sätt kan myndigheten uppskatta hur mycket olika ämnen – både nyttiga och oönskade – den svenska befolkningen får i sig via maten.

– Vi har ganska bra data i dag, och det glädjande är att halterna sjunker. Det gäller både i mat och i blodprover från befolkningen. Det tyder på att de åtgärder som har vidtagits, både genom reglering och genom att industrin fasat ut vissa PFAS, faktiskt har fått effekt, berättar Irina.

När maten spelar större roll än vattnet

PFAS-exponering via livsmedel har länge hamnat lite i skuggan av diskussionen om dricksvatten, men det finns anledning att nyansera bilden. För även om dricksvatten i vissa fall står för det största bidraget – särskilt i så kallade hotspot-områden där grundvattnet förorenats – är maten en viktig exponeringskälla för stora delar av befolkningen.

– Det beror helt på vilken halt du har i dricksvattnet. I områden där vattnet håller höga nivåer, då är det helt klart dricksvattnet som dominerar. Men där halterna är låga spelar maten en betydligt större roll, förklarar Irina.

Just fisk och skaldjur är de livsmedel som sticker ut mest i analyserna. PFAS hittas i de flesta prover, men halterna varierar beroende på fångstområde.

– Vissa kontaminerade sjöar sticker ut tydligt, men även fisk från andra vatten innehåller PFAS. Det här är en viktig fråga att hantera, men samtidigt behöver vi komma ihåg att fisk också är nyttigt. Därför arbetar Efsa nu med att ta fram en samlad risk- och nyttoavvägning kring fiskkonsumtion, fortsätter hon.

Livsmedelsverkets nuvarande kostråd är att äta fisk två till tre gånger i veckan – men att variera både art och ursprung.

– Det rådet står sig, och det hjälper till att sprida ut eventuella risker. Den stora skillnaden jämfört med mat är ju att du inte kan välja ditt dricksvatten. Därför behöver vi ha riktigt låga gränsvärden i just vatten.

Stoppa vid källan – inte i reningsverket

När det gäller att minska PFAS-exponeringen framåt är Irina tydlig: det handlar inte i första hand om att sanera, utan om att förhindra att ämnena sprids.

– Det är otroligt kostsamt att rena bort PFAS. Det mest effektiva vi kan göra är att reglera användningen, särskilt där ämnena inte är absolut nödvändiga. Det är där vi måste börja, säger hon.

PFAS används i dag i allt från kläder och förpackningar till industriella processer. För att skydda både miljö och människor krävs ett systematiskt arbete för att fasa ut ämnena vid källan – ett arbete där såväl EU-lagstiftning som nationella regler spelar en avgörande roll.

Helhetsgrepp om PFAS-frågan

När Irina kliver upp på scenen under Vattenstämman är det med målet att ge publiken en tydligare helhetsbild av PFAS-frågan. Inte för att förenkla, utan för att ge ett bättre beslutsunderlag.

– Jag hoppas att deltagarna får en bättre bild av hur PFAS-exponeringen via mat faktiskt ser ut. Det är en viktig del av helheten, särskilt för alla som arbetar med dricksvattenfrågor och livsmedelssäkerhet, avslutar hon.