Kommunerna betalar notan för att Sverige ska bli grön pionjär

I de nordligaste delarna av Sverige pågår miljardinvesteringar i den gröna industriomställningen. Med investeringarna följer möjligheten för Norrbotten och Västerbotten att bli föregångsregioner för grön industri, men det ställer också höga krav och kommer med stora utmaningar på kommunal nivå. Rikard Eriksson är professor i ekonomisk geografi och forskningsledare vid Centrum för regionalvetenskap på Umeå universitet. Som ledare för forskningsprogrammet Det nya framtidslandet? följer han utvecklingen i norr på nära håll. Under Vattenstämman talar han om regional utveckling och resiliens – och han identifierar en utbredd optimism, men också stora utmaningar för många Norrlandskommuner. – Som kommun gör man satsningar för att det finns förhoppningar, men får man inte intäkterna i form av skatteintäkter från en ökande befolkning, då står man kanske där med ett överdimensionerat system och kostnader man inte kan betala, säger Rikard.

Många blickar är just nu vända mot de allra nordligaste delarna av Sverige. I både Norr- och Västerbotten pågår en spännande omställning med ena benet i regionens historia som industriellt epicentrum och det andra i framtidens hållbara samhälle. Jakten på fossilfri energi för att driva industrin har hittills lockat bland annat H2 Green Steel och Northvolt till regionen. Av allt att döma är det bara början. Under de kommande årtiondena lär miljardbelopp investeras när nya industrietableringar förverkligas och för att möta behovet av ny arbetskraft beräknas de två länen behöva en 20-procentig befolkningsökning. För kommunerna innebär förutsättningarna stora möjligheter att bli ledande den gröna industriomställningen, men det medför också stora ekonomiska, sociala och politiska utmaningar. Inom det tvärvetenskapliga forskningsprogrammet Det nya framtidslandet? utreder man de långsiktiga effekterna av samhällsomvandlingen. Gruppen leds av Rikard Eriksson, professor i ekonomisk geografi vid Umeå universitet, som har en klar bild av det vetenskapliga arbetets ändamål.

– Syftet är att förstå de samhälleliga konsekvenserna när några platser i Norrland blir exponerade för jättestora investeringar. Det här måste ske nu i kommuner som exempelvis Boden och då blir frågan hur man genom de resurser som kommunen har kan planera på ett bra sätt och även vem som tar kostnaden för förändringarna, förklarar han.

Bland de frågor som kräver snabba och effektiva lösningar finns naturligtvis elförsörjning, men även vatten och avlopp. Att just VA är en avgörande faktor för industrisatsningar har tidigare lyfts till Svenskt Vatten, bland annat av Lumires VA-chef Petra Viklund som poängterade att etableringarna i Luleå inte varit möjliga utan projektet Östra Länken. För att bli attraktiva för industriföretagen måste goda förutsättningar för en etablering finnas och i de förutsättningarna ingår en väldimensionerad infrastruktur. För kommunerna innebär det att ständigt ligga steget före, utan att gå händelserna i förväg.

– Vi tittar mycket på samhällsplaneringsfrågorna, hur kommunerna kan planera hållbart både ekonomiskt och socialt för behov som uppstår i dag, och samtidigt ha framtida generationer och långsiktiga hållbarhetsmål i åtanke, berättar Rikard.

”Notan landar på de lokala skattebetalarna”

Historiskt har industriexploateringen i Norrland präglats av avvägningen mellan regionens egen välfärdsutveckling och den omfattande resursutvinningen. Hur balans mellan ansvar samt risktagande och eventuella vinster från investeringarna i industrin ska uppnås är inte fastslaget. Vem som gynnas av den pågående nyindustrialiseringen är därför en central fråga i arbetet som forskningsgruppen nu genomför.

– Det som ligger i vågskålen för att få en återindustrialisering eller en samhällsomvandling är frågan om på vems villkor det sker? Allt är beroende på vem man anser att den här omvandlingen sker för – om det är för de enskilda kommunerna, för Norrland, de enskilda företagen eller det svenska näringslivets konkurrenskraft i stort. Beroende på vad man tycker kring varför den här omvandlingen sker blir det också en fråga om att fördela både risker och vinster, resonerar Rikard.

Generellt anser han att kommunerna får axla ett stort ansvar, samtidigt som vinsterna är beroende av bland annat den projicerade befolkningstillväxten, konjunkturutveckling och energipriser – både nu och i framtiden. De infrastrukturella investeringar som görs kan nyttjas av de enskilda företagen, men stora delar av de genererade intäkterna exporteras från regionen genom företagsskatt till staten eller vinster till aktieägarna. Detta ger kommunerna stora utmaningar som inte garanterar framtida vinster. Tvärtom, det kan resultera i kostnader som måste täckas oavsett vad utfallet av investeringarna blir.

– Det finns många aspekter som lokalsamhället inte kan påverka, men som får lokala följder i framtiden. Notan tenderar att landa på de lokala skattebetalarna, fastslår Rikard.

Finansieringsfrågan – en svårknäckt nöt

Kommunreformen under 60- och 70-talet byggde på dåvarande befolkningsstruktur och fördelning, men stämmer inte överens med nuläget. Det innebär att många kommuner har svårt att finansiera investeringar. Rikard nämner att dessa svårigheter får konsekvenser för det kommunala kärnuppdraget, det syns bland annat inom skolan, äldrevården och den infrastruktur som kommunerna ansvarar för.

– Nu blir det ytterligare en kostnadschock om man dessutom måste investera i infrastrukturen som ingen ser och som inte nödvändigtvis skapar en ökad attraktivitet för kommunen. Man tjänar inga politiska poäng på att kunna säga att man har det bästa VA-systemet i Sverige, åtminstone inte på invånarsidan, säger han.

Till stora delar har finansieringsfrågan dominerats av eventuella näringslivsstöd, där staten skulle kunna satsa på det fossilfria stålet, men med Stålverk 80 framför ögonen finns det också fog för argumentet att avvakta nästa huvudteknologi. Liksom i frågan om risktagande och vinster i industrietableringar återkommer problemet med vems villkor som är avgörande i diskussionen om hur investeringarna i infrastrukturen ska finansieras. Om målsättningen är att Sverige ska bli pionjärer i den gröna omställningen blir det kanske nödvändigt att gå utanför kommungränserna för det nödvändiga kapitalet?

–Ur en samhällsbyggande aspekt skulle man kanske behöva tänka om kring hur man fördelar det, kanske borde det vara ett gemensamt ansvar. Ser man en lyckad omvandling som en svensk angelägenhet är det även en mindre kostnad per svensk om fördelningen är gemensam, än om det hamnar hos 20 – 30 000 skattebetalare i en kommun, menar Rikard.

Frågeställningarna är inte unika för Norrland

Under Vattenstämman i Umeå kommer Rikard prata om industriomställningen och hur norrländska kommuner tvingas bära ansvar för något som ses som positivt för både Sverige och Europa. Själv ser han under stämman fram emot möten med representanter och verksamma inom VA-området från olika delar av landet, samt att få det kommunala perspektivet på framtidens utmaningar. Inte minst kommer han kunna ta med sig insikterna i sin fortsatta forskning, och han menar att vi kan lära av varandras förutsättningar och gå samman för att uppnå förändring.

– Det är inte specifikt ett Norrlandsproblem utan flera utmaningar är gemensamma för många kommuner, till exempel med vikande befolkningsunderlag. Genom att se dessa likheter får vi större möjlighet till förändringsarbete kopplat till de här frågorna, avslutar han.