Vattenkvalitet

Begreppet vattenkvalitet är brett och omfattar hela dricksvattenkedjan från källa till produktion och distribution. Dessutom involverar begreppet den ekologiska statusen på våra recipienter, inte minst våra hav. 

Allt vatten slutar sin resa i havet. Vår marina miljö är ett viktigt kulturarv som behöver bevaras, samtidigt som vår inverkan på havens miljöstatus är stor. Havsmiljödirektivet antogs av EU 2008 med målet att säkerställa att Europas hav når eller upprätthåller god miljöstatus. Det innebär att haven ska vara friska, produktiva och att den marina miljön används på ett hållbart sätt. I direktivet ingår att skydda och bevara det marina ekosystemets arter, samhällen, livsmiljöer och funktioner, samtidigt som vi tillgodoser människans behov av resurser.

Havsmiljödirektivet och de internationella konventionerna, som Helsingforskonventionen (Helcom) och Oslokonventionen (Ospar), har en avgörande roll i arbetet för våra hav. Medan Helcom omfattar havsområden från Bottenviken till Skagerrak, reglerar Ospar främst Skagerrak.

Dessa konventioner styr många av de kvalitetskrav som havsmiljödirektivet ställer för de hav som omger Sverige. I exempelvis Aktionsplanen för Östersjön (BSAP) finns specifika krav på hur mycket Sverige ska minska sin belastning av kväve och fosfor på Östersjön. Genom Helcoms inkludering av Ryssland kompletteras EU:s havsmiljödirektiv. 

Arbetet inom havsmiljödirektivet sker i sexårscykler och följer samma mönster som ramdirektivet för vatten. Kustvattnens kvalitet regleras av både havsmiljödirektivet och ramdirektivet för vatten. Åtgärdsprogrammen enligt ramdirektivet spelar en stor roll för havsmiljödirektivets genomförande och kompletteras av specifika program som fokuserar på frågor som ramdirektivet inte täcker, exempelvis havsfiske, undervattensbuller och marint skräp.