Inlösen av enskild anläggning

I samband med att fastighetsägare inom verksamhetsområdet blir avgiftsskyldiga uppstår frågan om inlösen av enskild anläggning och ersättning för onyttigbliven enskild anläggning. Frågan om inlösen av enskild anläggning för att införlivas i den allmänna VA-anläggningen enligt 39 § vattentjänstlagen är relativt ovanlig. 

Skälig ersättning

När det gäller ersättning enligt 40 § vattentjänstlagen, är det en vanlig fråga att tvista om. Bestämmelsen anger att en skälig ersättning ska betalas av huvudmannen till fastighetsägaren. I denna innebörd finns formuleringen i 1970 års VA-lag, det vill säga ”i den mån det är skäligt med hänsyn till anordningens art, ålder och skick, den fördel ägaren får av den allmänna VA-anläggningen och övriga omständigheter”.

Huvudmannen försöker efter denna avvägning göra en bedömning av om det finns något värde kvar i den enskilda anläggningen. I proposition 2005/06:78 (sidan 66) uppges att ”Rätten till ersättning för onyttiga enskilda anordningar beror alltså inte på att ett myndighetsingripande hindrar ett viss nyttjande. Fastighetsägaren har fortfarande kvar äganderätten till anordningarna, men kan på grund av den ordnade allmänna VA-anläggningen anse sig inte längre behöva den egna anläggningen. Ersättningen är en kompensation för detta.”

Frågor och svar – Inlösen av enskild anläggning

För att en anläggning ska ses som onyttigbliven så måste den ha varit ”nyttig” från början. Det innebär att den måste uppfylla de krav som kan ställas på en enskild anläggning. Äldre spillvattenanläggningar som inte lever upp till de krav som ställs på anläggningar i dag ska inte ersättas. I propositionen till vattentjänstlagen anser lagstiftaren att denna regel ska användas restriktivt och i rättspraxis från Statens VA-nämnd har det i princip bara tillerkänts ersättning av enskilda spillvattenanläggningar i de fall där kommunen har varit försumliga i sitt agerande mot fastighetsägaren. Ett exempel kan vara där en fastighetsägare föreläggs att ordna med sin enskilda spillvattenanläggning och två år senare byggs den allmänna anläggningen ut och fastighetsägaren tvingas in i verksamhetsområdet med avgiftsskyldighet.

Öppna spillvattenlösningar anses som ”primitiva” i tätbebyggda områden och bör därför inte användas fortsättningsvis då huvudmannen har byggt ut det allmänna nätet. Av detta skäl ersätts inte öppna enskilda spillvattenanläggningar alls förutom i ovan angivet fall. Däremot kan det finnas skäl för huvudmannen att ersätta slutna tankar.

Rättspraxis för enskilda vattenanläggningar är mycket liten och det enda som framgår är att ersättning bör utgå oavsett om fastighetsägaren har varit tvingad att ansluta sig till vatten eller ej. Livslängden på enskilda vattenanläggningar är oftast längre än en spillvattenanläggnings livslängd.