Vattentjänstlagen

Lagen om allmänna vattentjänster, vanligtvis kallad vattentjänstlagen, reglerar villkoren för den allmänna VA-försörjningen och bestämmer kommunens och huvudmannens roller i tillhandahållandet av vattentjänster. Vattentjänster är en sammanfattande benämning på olika tjänster för vattenförsörjning och avlopp.

När sådana tjänster tillhandahålls genom en allmän VA-anläggning är de allmänna vattentjänster. Bara kommunala anläggningar kan enligt vattentjänstlagen vara allmänna VA-anläggningar.

Vattentjänstlagen (SFS 2022:1249) trädde i kraft den 1 januari 2007. Innan dess gällde lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar. Äldre lagstiftning kan få betydelse när exempelvis en skada har inträffat innan den nya lagstiftningen trätt i kraft eller då en fastighet anslöts när en annan lagstiftning var tillämplig.

Lagens syfte

Vattentjänstlagens regler syftar till att säkerställa att vattenförsörjning och avlopp ordnas i ett större sammanhang, om det behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön. Det är tänkt att huvudmannen ska tillhandahålla vattentjänster i ett långsiktigt perspektiv. Enligt vattentjänstlagen är det kommunerna som är skyldiga att ordna vattentjänster. 

Vilka aktörer omfattas?

Vattentjänstlagen reglerar förhållandet mellan kommunen, huvudmannen och brukaren. Det finns rättigheter och skyldigheter för alla parter. Detta innebär att lagen både ställer krav på huvudmannen, men är också ett hjälpmedel för att förmå brukaren att använda anläggningen enligt huvudmannens föreskrifter.

Speciallag

Vattentjänstlagen är en så kallad speciallag. Detta innebär att när en fråga är reglerad i vattentjänstlagen gäller dessa regler före allmänna lagar som kommunallagen eller skadeståndslagen. Det är endast då en fråga inte är reglerad i vattentjänstlagen som annan lagstiftning kan göras gällande, eller när det rör sig om tvister utanför VA-förhållandet.