VA-avtal

Avtal kan träffas i frågor som inte regleras i kommunala föreskrifter om användningen av den allmänna VA-anläggningen och taxa. Vanliga avtal rör vattentryck, vattenbeskaffenhet och avloppsrening för industrier, sjukhus, samfälligheter och andra storförbrukare. Avtal i strid med taxa eller föreskrifterna är därmed ogiltiga. Även löften från huvudmannen i strid mot taxa eller föreskrifterna är ogiltiga.

Vattentjänstlagen är starkt offentligrättsligt präglad. Det innebär att regleringen av VA-förhållandena i princip bestäms av VA-huvudmannen ensam inom ramen för vad vattentjänstlagen tillåter.

Av lagmotiv och rättspraxis framgår inte bara att huvudmannen kan träffa avtal i vissa frågor. Den förbjuder samtidigt att avtal träffas i frågor som regleras i föreskrifterna eller taxa. Avtal i strid mot föreskrifterna eller taxa är faktiskt helt ogiltiga. Detta innebär givetvis samtidigt att utrymmet för VA-avtal blir begränsat.

Nedan finns en beskrivning av några vanliga typer av avtal mellan VA-huvudmannen och fastighetsägaren eller andra brukare. Sammanställningen är en del av en publikation med avtalsförslag inom VA området. Den togs fram utifrån lag (1970:244) om allmänna VA-anläggningar, som upphörde att gälla år 2007. Publikationen P89 har inte uppdaterats med hänsyn till vattentjänstlagen men avtalen är fortfarande relevanta.

Avtal med fastighetsägare och andra brukare utanför verksamhetsområdet

Om fastigheter utanför verksamhetsområdet ansluts till den allmänna VA-anläggningen, ska detta regleras genom ett avtal mellan huvudmannen och fastighetsägaren. Bestämmelserna i vattentjänstlagen, kommunala föreskrifterna och VA-taxan gäller inte om det inte framgår av avtalet. Däremot är det möjligt att i avtalet hänvisa till kommunens ”vid varje tillfälle gällande” föreskrifterna och VA-taxa.

Avtal med nyttjanderättshavare (såsom hyresgäst eller bostadsrättshavare)

Huvudmannen kan träffa avtal med annan än fastighetsägare. Enligt vattentjänstlagen är fastighetsägaren per definition ”VA-abonnent”. Med fastighetsägare jämställs tomträttshavare och i vissa fall arrendator. Om annan än dessa, till exempel en hyresgäst, ska bli abonnent krävs att avtal om detta träffas mellan huvudmannen och abonnenten. Det är viktigt att ett sådant avtal är skriftligt och klargör att nyttjanderättshavaren inträtt som part i VA-förhållandet samt att villkoren för användningen klart framgår. Avtalet bör exempelvis innehålla vilken avtalstid som ska gälla, vad som händer om hyresgästen flyttar och rätten att säga upp avtalet.

Avtal med samfällighetsföreningar inom och utanför verksamhetsområdet

Om gemensamhetsanläggningar utanför verksamhetsområdet ansluts till den allmänna VA-anläggningen, ska detta regleras genom ett avtal mellan huvudmannen och samfälligheten på samma sätt som för enstaka fastigheter utanför verksamhetsområdet. Även om gemensamhetsanläggningen ligger inom verksamhetsområdet, är ett avtal med samfälligheten i regel nödvändigt för att föreningen ska bli part i VA-förhållandet.

Ett specialfall gäller anslutning av sommarvattenledning, som förekommer i fritidsområden utanför verksamhetsområdet (se P89 – 2.10). I detta fall kan avtalet behöva reglera återkommande kostnader för uppsättning och nedtagning av vattenmätare samt föreningens åtaganden för att skydda anläggningen mot frysning.

Avtal med industri

Bestämmelserna i vattentjänstlagen och föreskrifterna är i första hand utformade med avseende på bostadsfastigheter och fastigheter som kan jämställas med bostäder. För industrier kan det finnas anledning att bestämma särskilda villkor som ska gälla vid leverans av dricksvatten, vid avledning av spillvatten och dagvatten beträffande mängder, vattenkvalitet eller avgifter.

Exempel på förhållanden som kan behöva regleras i avtal är:

  • Begränsning av tillåtet uttag av dricksvatten eller avledning av spillvatten
  • Avledning av spillvatten med annan sammansättning än normalt hushållsspillvatten
  • Avledning av spillvatten som inte härrör från det dricksvatten huvudmannen har levererat, till exempel processavloppsvatten

Avtal om sprinkleranläggning

Huvudmannen är inte generellt skyldig att tillhandahålla vatten för brandbekämpning genom sprinkleranläggning. Vid anslutning av sprinkleranläggning till den allmänna vattenanläggningen behöver villkoren därför regleras i ett avtal. I avtalet bör framgå hur fastighetsägaren ska säkerställa att anläggningen inte skapar problem med dricksvattnets kvalitet genom återströmning eller dålig omsättning.  Det bör också framgå att huvudmannen inte garanterar vattentillgång samt vilka avgifter som ska erläggas för huvudmannens extra kostnader för anslutning av sprinkleranläggningen.

Avtal om LOD

Om en fastighet ligger inom verksamhetsområde för dagvatten fastighet men huvudmannen trots detta bedömt att åtgärder för fördröjning och omhändertagande av dagvatten inom fastigheten är gynnsamt för den allmänna anläggningen, kan avtal träffas om åtgärder som fastighetsägaren vidtar och kompensation för detta. Det kan till exempel handla om utkastare eller fördröjningsmagasin.

Avtal om oljeavskiljare och fettavskiljare

Enligt Svenskt Vattens förslag till kommunala föreskrifter (P94) får fastighetsägare inte tillföra avloppet ämnen som kan försämra anläggningens funktion, till exempel fett i större mängd eller olja. För att uppfylla detta krav behöver oljeavskiljare eller fettavskiljare installeras för vissa verksamheter. Villkor för drift och underhåll av dessa anordningar bör regleras i avtal mellan huvudmannen och fastighetsägaren eller verksamhetsutövaren. I avtalet kan till exempel tömningsintervall för fettavskiljare regleras.

Avtal om åtgärder för att förhindra källaröversvämning

Om det finns enstaka fastigheter med hög risk för källaröversvämning på grund av uppdämning i de allmänna avloppsledningarna, kan det vara nödvändigt att göra särskilda åtgärder, till exempel anlägga en avloppspump på fastigheten av den typ som vanligtvis används i LTA-system. Eftersom behovet uppstår på grund av att den allmänna anläggningen inte uppfyller gällande funktionskrav, ska åtgärden bekostas av huvudmannen. Det behöver upprättas ett avtal om krav på brukande och andra villkor som gäller för åtgärderna.

Avtal om nyttjande av allmän VA-anläggning för värmeproduktion

Enligt Svenskt Vattens förslag till kommunala föreskrifter (P94) krävs huvudmannens medgivande för att utvinna värme ur vatten som levererats från eller spillvatten som avleds till den allmänna VA-anläggningen.  Ett sådant medgivande och de villkor som gäller för detta ska regleras i ett avtal.

Servitutsavtal

VA-huvudmannen behöver ha tillgång till hela den allmänna anläggningen för akut och planerat underhåll. Det säkerställs normalt genom att anläggningen är förlagd i allmän mark. I annat fall behöver tillgången säkerställas genom ledningsrätt efter lantmäteriförrättning som Lantmäteriet gör. Huvudmannens rättigheter kan också säkerställas genom en frivillig överenskommelse i ett servitutsavtal, som följer fastigheten vid ägarbyte och bör skrivas in i fastighetsregistret. Ett servitutsavtal utesluter inte att en ledningsrätt upprättas.

Avtal om anordningar innanför fastighetsgränsen

Om en anordning som behövs för att försörja en fastighet med vattentjänster, till exempel en LTA-anläggning, ligger inom denna fastighet, behöver huvudmannens tillgång till anordningen inte säkerställas genom servitutsavtal. Villkoren för sådana anordningar regleras i 19-20 §§ vattentjänstlagen. För LTA-anläggningar finns förslag till allmän bestämmelse i P94. Om det finns särskilda förhållanden kan ett enklare avtal om anordningen träffas. Det skulle till exempel kunna handla om att en LTA-anläggning efter fastighetsägarens önskemål placeras så att huvudmannen inte kan åta sig underhåll på plats enligt bestämmelsen i föreskrifterna.

Avtal om VA-avgifter

Avtal om VA-avgifter får inte tecknas i strid med kommunens VA-taxa. Taxan gäller dock endast inom verksamhetsområdet och därför behöver avgifterna för brukare utanför verksamhetsområdet regleras i avtal.
Enligt 11 § och 19 § i basförslaget till i Svenskt Vattens publikation P96 (VA-taxa, basförslag med alternativ) finns möjlighet att komma överens om avgiftens storlek i de fall det inte är skäligt att beräkna avgiften på normalt sätt. Det kan gälla stora volymer eller andra förhållanden som berörs i de avtal som beskrivits ovan. Om kommunens brukningsavgift till stor del består av rörlig avgift, är det till exempel rimligt att vissa storförbrukare erhåller ”mängdrabatt”, det vill säga ett lägre pris per m3.

Avtal mellan kommuner om VA-anläggningen

I P89 finns ett förslag till avtal om ”gemensamt reningsverk mellan två kommuner”. Detta är ett exempel på strategiskt avtal mellan kommuner som rör gemensam användning av VA-anläggningen. Det finns gott om exempel på denna typ av samarbete, som givetvis kan gälla andra delar i vattencykeln (leverans eller transitering av dricksvatten, mottagande av dagvatten med mera). Det är en del av kommunens val av organisation för VA-verksamheten.